I Japan älskar man hundar så mycket att man måste vidta speciella åtgärder för att kunna tillbringa lite tid med dem.

Många måste avstå från sin rätt att ha en hund hemma efersom det inte finns tillräckligt med plats i landet. Men dessa uppfinningsrika människor har skaffat sig speciella affärer, där man kan hyra hundar. På så vis är man inte tvungen att bli av med sin passion.

I 2001 fanns det 17 sådana affärer i Tokyo , som sysslade med att hyra ut hundar. De har stigit i antal till hela 115 stycken nuförtiden. Mest omtyckt är en affär som heter ”Puppy the World”. Den ligger i Tokyos nya stadsdel, där en massa olika människor först och främst de promenerande med hundar träffas varje söndag.

Man betalar ca 20 $ för en timme och i priset ingår: hund, koppel, papperspåsar och servetter som används till att städa efter hunden. Man måste också bevaka fyrfotingen, så att den inte går vart som helst och man får inte ge den godis. Man rekommenderar också att promenera med hunden i skuggan, om det är mycket varmt ute.

Sådant system fungerar mycket bra i länder, där de flesta lägenhetsägarna förbjuder sina hyresgäster att ha hundar hemma. En 12-årig flicka åker till Odaiba varje söndag för att leka med sin hund. ” I vår familj älskar tre personer hundar, men vår morfar hatar dem” – förklarar flickan som bor med föräldrarna och morföräldrarna i en liten lägenhet mitt i Tokyo.

Akaike struntar i avståndet – ”den som älskar brukar inte räkna kilometer” – säger hon. Det finns tyvärr inte sådan affär i den stad där hon bor. Hon sparar inte någon möda och kör en timme för att komma fram till Oidaba och hyra en hund.

”Puppy the World” föreslår också en möjlighet att hyra hund för ett dygn, vilket kostar ca 100 $ inklusive födan och matskålen.

Trots att det finns allt fler möjligheter att hyra en hund är veterinärer emot sådan djärv satsning. Man framhåller att det kan vara orsak till onödig stress för en liten hund. Chizuko Yamaguchi hävdar att vara med obekanta personer kan vara stressigt för hundar som kan lida av t. ex. diarré. Några av dem kan även dö.

Affärsägaren Hiromi Maeda säger däremot att hon inte har märkt sådana symptom hos sina 35 hundar, som mår mycket bra och trivs med folket.

Det är svårt att avgöra vem som har rätt men faktum är att ingen hund hittils har dött eller inskjuknat. Folket trivs också jättebra och människorna blir lyckliga av att kunna tillbringa tiden med hundar. Hiromi Maeda framhäver också att hennes syfte inte går ut på att tjäna pengar utan lära människor vara ansvariga.

Om man funderar på att skaffa en Sankt Bernhard så ska man först se till att man faktiskt har plats för en så stor hund som Sankt Bernhard faktiskt är. En Sankt Bernhard har en mankhöjd runt 70-90cm (alltså nästan 1 meter höga). De är väldigt kraftiga och kan väga runt 100kg. Då dessa hundar är vana att arbeta och röra på sig samt har en förkärlek till att gräva så krävs ett stort oömt hem gärna med en stor tomt så att de får ströva så som ligger i deras natur.

Sankt Bernhardshundarnas har nästan ett evigt tålamod. Något som gör att de är så bra familjehundar är deras tålamod speciellt mot barn och mindre hundar. De står ut med det mesta och är väldigt beskyddande i sin natur. Så trots sin storlek och krav på ett oömt hem med plats att röra sig så är de alltså väldigt varsamma med barn, dock ska man naturligtvis aldrig lämna ett barn ensamt med en hund mer på grund av barnens oförståelse för hunden än tvärtom. Ett barn kan ju får för sig att peta en hund i ögat eller någon annanstans där hunden reagerar reflexmässigt och hugger.

Dock är en sån här stor hund inte utan sina besvär och krämpor. Och dess hälsa har en del problem så som att skelettet snabbt förfaller om de inte får den motion och korrekt föda de behöver. Och man har även konstaterat att bencancer är ärftligt inom rasen. Det förekommer också en del ögonproblem, epilepsi samt hjärtsjukdomar. Så om man funderar på att skaffa denna ras så bör man först läsa på om sjukdomarna och sedan skaffa sig kontakter med många olika uppfödare och verkligen lära känna uppfödaren och gärna föräldrarna till sin nya familjemedlem.